Inför hatet, det outgrundliga, envisa och ihållande hatet, blir orden meningslösa.
Varje uppmaning till bättring och sinnesändring medför bara ett djupare hat hos henne som hatar.
Och i världen lyfter hon hatets kamp till nya instanser – hovrätten nu! – och nya områden. Hon brukar sina egna barn som bränsle. Hon låter dem förtäras och gå under i kampen.
Och ändå är hatet dömt att förlora. Är det för att hon vet det, som hon har sådan brådska?
Ja, hon vet det. Hon vet vad Skriften säger om hennes herre: han går omkring som ett rytande lejon för att uppsluka sina offer, därför att han vet att hans tid är kort.
Men man ber. Man ber, man ber, allt flera ber för henne. Man vet att så länge hon ännu lever kan ett under ske, hon kan ryckas ur vilddjurets käftar.