Det är en synnerligen grannlaga uppgift att ta reda på om en person existerar eller inte (se 1539), detta gäller även kvinnor.
Jag kan tänka mig att jag själv skulle känna mig sårad om någon gammal bekant kom till mig och frågade om jag finns.
Hur skulle jag närma mig frågan med Gertrud? Ja, jag hade ju mitt enda fotografi av henne och där kastar hon en skugga. Borde det inte ha räckt till för mig? Rent teoretiskt: ja. Men ändå var jag osäker. Man vill ju inte ge förtroenden åt mänskor som inte existerar och inte heller vill man ta deras eventuella bekymmer på allvar och grubbla över deras lösning, ifall detta är helt överflödigt.
Det var nödvändigt att ta en omväg. Vi satt och pratade om kylskåp och blåklockor när jag sade: – Apropå, vem skulle du vara, ifall du var en romanfigur eller en kvinna i dikten?
Gertruds svar kom snabbt och bestämt: Ofelia!
Det var det jag hade på känn. Ofelias existens är det knappast någon som betvivlar. Tänk exempelvis på någon av era grannar! Hur ofta har ni hört dem omnämnas av andra? Nästan aldrig eller aldrig har jag t.ex. hört folk på stan tala om Ollonborrskan (Olgas ogifta faster). Men Ofelia ger legio med träffar på Google.
Så Gertruds svar skingrade alla mina tvivel. Härefter kommer jag att ta henne som riktig.
Ofelia betyder ’hjälp’ och hon antingen dränkte sig eller puttades i vattnet. Allt detta stämmer inte in på Gertrud men ändå alldeles tillräckligt mycket för mina behov.