Då jag vaknade på morgonen hade jag nämligen litet ont i ryggen, vilket jag annars sällan har.
Det berodde naturligtvis på dykningarna i Bockgrottan, snöskottningen hos tomten och andra ovana ansträngningar.
Men jag satte mig vid datorn och skrev ner de sanna redogörelserna i de föregående avsnitten. Därefter sparade jag det jag skrivit och instruerade datorn att publicera detta efter jämnt trettio år, den 2 september 2024. Då ansåg jag det vara dags att publicera innehållet i den skatt som sänktes i Pumpviken.
Det är en liten blå låda, stor som en skokartong ungefär. Invärtes är den klädd i vitt och i övrigt helt tom.
Där finns rum övernog för fantasi och drömmar. Ty den gången, för trettio år sedan, insåg jag redan som ung man att det skulle komma dagar när datorer och mobiltelefoner tog över vår vardag till den grad att något måste göras. Har ni sett elva zombier sitta i rad i skolbussen med telefonen i näven?
Fantasin kan ta skada, inbillningskraften få repor.
Någon måste dyka i Pumpviken, nu och genast.