«

»

sep 01

Möten, virus och mänskor, del 1547

Dessa händelser timade för över trettio år sedan men jag minns dem som, om nu inte igår, så i förrgår.

Från K-järnaffären i Åggelby införskaffade vi fyrtio (det kan ha varit femtio) meter plastslang med en diameter på 50 mm. Tomten lånade oss en gammal sprutkanna. [Miranda], som ju är en fabelvarelse, kunde utan besvär dyka i den vattenfyllda grottan och stanna nere länge.

Sedan vi fyllt slangen med vatten, lyckades det oss äntligen fram emot kvällen att få till stånd ett flöde med självtryck ner mot havet. Grottan blev tom och jag kunde följa [Miranda]. Hon log och lyste därmed upp de mörkvåta bergväggarna.

Det var uppenbart att schaktfolket utfört sitt arbete slarvigt. Några stora guldfyndigheter hade man inte gjort därför att där aldrig hade funnits sådana. Sagorna var bara sagor och vi utförde vårt prosaiska arbete grundligt och vardagligt.

Klockan var över tio på kvällen innan [Miranda] tröttnade i mungiporna och belysningen blev för svag för mig. Då hade vi emellertid tillräckligt med material – fjorton korgar fulla – för att sysselsätta oss i över tre decennier framöver. Vinschen lämnade vi kvar – strax nordväst om grottan, ifall någon besökare undrar över de förmultnade bräderna och repen – och tog den genaste vägen hem.

Ett uppehåll gjordes i Veikkola, därför att där finns särskilt många underliga mänskor att glo på. Men det var en parentes som berör min enda egentliga hobby vid sidan av det vetenskapliga arbetet. Jag var också så ivrig att ta itu med det, att jag glodde mindre än en timme, kanske bara tre kvart på bänken utanför Neste.

Igår var arbetet avslutat. Det överträffade alla förväntningar! Det allra värdefullaste packade vi in tillsammans med några billiga diamanter och sänkte i en förseglad behållare, märkt ”Aktas för stötar!”, i den djupaste delen av Pumpviken.

Redan såg jag nyfikna elever från den närbelägna folkhögskolan börja kasta ner embryon till nya sagor i mobiltelefoner och anteckningsblock. Tro dem inte! De var inte med. De såg naturligtvis glittret från stranden men de har absolut ingen aning om innehållet.

Men trettioårsjubiléet firade vi med en kopp kaffe i går. Då inträffade något märkligt!