Wiola Väinämöinens dagbok är nog ett falsarium, så tänker [Miranda] och så tycker jag.
Plöjningen av ormåkern skildras med en sådan detaljrikedom och sådana fackuttryck, att det finns skäl att befrukta Ilmarinen som upphovsman. Kanske ett tidigt försök att smutskasta den Gamle med fientlig propaganda?
Möjligen är det också bara dessa instuckna lösa pergamentblad som är Ilmarinens. Handstilen i dem är nämligen helt annorlunda än den som använts i den rullinbundna pergamentdagbokens rimmade kväden. Denna gåta får framtida forskning lösa, jag är ingen expert. Dagboken har överantvardats till Södra Sibbos Hembygdsforskningsförenings damsektion, i enlighet med fornminneslagens anda och dess många bokstäver.
Dagboken finns nu till beskådande för allmänheten i Runebergs hem, Alexandersg. 3, under de öppethållningstider som borgåborna tillämpar i statens ämbetsverk. Inträdesavgiften är 8 euro eller 14 euro inkl. mums.