Däl kommo tle tlarrande kinesel på vägen flån forkakademin.
De logo och böjde på velben och alla så sklattade de.
Inte nog med att den fina men ack, så oundgängliga distinktionen mellan L och R är svår för de gula små, liksom den mellan D och T, långt värre är dock finskans satsbyggnad.
I kinesiskan är det lätt. Man staplar helord på varandra i stilen ”den högtärade ordföranden i partiets centralkommitté Mao tse-Tung spelar bordtennis med sin katt” som blir helt enkelt, ungefär, ”mao Mao ping-pong”.
Men, sade den lilla kvinnliga gula, vad betyder ”astuessaan?”. Vad skillnad gör ”astuin” från ”olen astunut”.
Jag vet det nog. Men det räcker inte med det. De borde också få veta.
De gillar pantomimer för att framställa lehmä, hyrrä och nuoli, puhelin, nuora och dinosaurus.
Det var nog så det började. En dag förstod de svartvita inte längre de gulas gester. De spreds. Varken Sem eller Ham, för att inte tala om Jafet, visste då hur svårt hoplappandet en dag kanske skulle komma att ha blivit för deras barn.