När jag sist gick ut att vandra såg jag en liten mörkgrön ask i gräset. Den hade storleken av två tändsticksaskar lagda på varandra, ungefär, och oförsiktigt nog gläntade jag på locket.
Den var full av elektrolyter. De var små och energiska och de sprakade i alla färger, så vildsint att jag spontant hoppade undan. Men det blåste bortåt och de rann nedför backen åt andra hållet. Jag skakade asken så att den blev helt tom och slängde därefter bort den.
Så lätt kan man åstadkomma olyckor.
Följande morgon ringde en man som haft dem på besök. Han bodde nedanför backen. Intet ont anande hade han satt sig på gården utanför dörren för en rökpaus då de kom. De hade angripit honom och han var naturligtvis helt försvarslös.
Vad förmår en enda ensam och försvarslös fyllbult mot en hel ask, ett helt koppel med dessa energiknippen till elektrolyter! Han hade visserligen druckit just innan, men bara helt litet – måttligt, alltså.
Sedan hämtade honom ambulansen och han blev förd till akuten pga dorvloghet. Där fick han sedan veta att man kan bli råddig av brist på kalium och natrium och det var just det han (inte) hade – det var elektrolyterna som härjat!
Så det var nog inte alls hans fel. Tre dagar senare fick han återvända hem.
Var därför försiktig med att öppna askar i sensommargräset!