NÅGRA ORD OM NATUREN
Herr Mandelmassa redogjorde stillsamt för en upplevelse han haft av naturen.
Han hade lämnat sin hyresbostad i akt och mening att förskaffa sig en sublim erfarenhet, sådana som, enligt vad han låtit sig berättas, står att finna i den mer el. mindre orörda natur som står till allmänhetens förfogande på motionsslingan härstädes.
Med tassarna i luften hade herr Mandelmassa genast observerat ett litet, dött möss på sin väg. Kadavret föreföll orört, av vilket faktum herr Mandelmassa slöt, att döden inträffat alldeles nyligen.
Omkring två och en halv meter längre bort låg i ett otillgängligt björnbärssnår ett till tre fjärdedelar förtärt blåbär, vilket törhända utgjort den lilles sista måltid. Herr Mandelmassa vandrade vidare.
En fågel med en röd färgfläck klängde sig fast vid en trädstam och bearbetade denna med näbben, till synes utan syfte, men ljudet var kraftigt och nådde de mandelmassaska öronen ännu ett långt stycke. I ett högt träd mot slutet av stigen hade något slags florstunn, lätt trasad rödfärgad materia hakat sig fast.
Herr Mandelmassa, som i dagspressen observerat att ett kraftigt norrsken nattetid observerats i våra nejder de senaste nätterna, drog slutsatsen att stycket ifråga emanerade från detta celesta fenomen.
Nöjd med sina upplevelser antecknade herr Mandelmassa dem i sin för tillfället nyinköpta loggbok för dylika (Småstads Bokhandel, 14:90). Därefter anträdde han det besök på cafét där jag bor, som föranledde vårt sammanträffande.
Mandelmassa heter O i förnamn, men jag föredrar att lämna bort detta, eftersom utskrivande av namnet kan tänkas ge upphov till felläsningar och missförstånd. O är hos oss ovanligt som mansnamn.