Kap. XLVII
När Jag Tog Fel På Rätt Person Eller Tvärtom
Hon föreföll mig förunderligt välbekant. Jag hade sett henne. Yrsa gick på en kurs i knypplingens psykologi på Bemböle Förberedande Skola för Landsbygdens Yrken någon gång kring 1961.
– Hej, sade jag enkelt.
Hon betraktade mig tveksamt. He-, sade hon, j?
Men inga kunde jag väl ta fel? Hon är rätt kort och leendet var nästan detsamma som förr.
– Minns du inte, sade jag. Nitram heter jag. BFSLY och knypplingen…
– Jaa… sade Yrsa. Nog har jag gått på kurser… men just den kan jag inte minnas… å andra sidan, ditt namn är bekant på något sätt.
Fast på den tiden talade hon karisdialekt, nu var det hellsinvorsiska jag hörde. Men det har ju gått över sextio år och mänskor förändras. Man (kvinna) kan färga håret.
– Jep, sade jag. Du kom alltid för sent till lektionerna. Det berodde på tåget som kom först fem minuter över.
Nu spred sig ett skimmer över hennes ansikte.
– Det stämmer! sade hon. Och nu kan jag nog placera dig, Nitram! Du hade svårigheter med knypplingen för du hade inte sysslat med sömnad tidigare, var det så? Och så fick du låna en nål av mig?
Så där talade hon inte då. Så forcerat. Och jag hade nog egna nålar och jag var nästbäst på knyppling i hjälpskolan. Men finns det…
– Det var verkligen roligt, sade hon! Det måste vi fira! Vill du inte dela ett glas vatten med mig på cafét där du bor?
Nu var jag säker på min sak. Det var inte hon.
Men en fattig vandrare tar emot vad som bjuds. Jag lät mig bjudas på ett glas vatten. Under vårt samtal – rättare sagt, hennes monolog – kom jag ihåg vad hon egentligen hette, hon som jag förväxlat Yrsa med. Det var Malgorzata Nyberg-Nylund.
Ta kontakt, Malgan, om du råkar läsa detta!
PS. I bjärt kontrast till mina bloggetiska regler har jag ändrat vissa små, mycket små, detaljer för avhindrande av igenkänning.