Hur det är, vet jag inte.
Med Goethes, Runges och Wittgensteins kunskaper i ryska. Om de kunde språket, visste de måhända att där finns två ord för blått. Sinij (синий) och goluboj (голубой).
När Goethe ville lära känna färgernas väsen och när Wittgenstein med färgcirkelns hjälp var ute efter att lära sig vad vi egentligen gör då vi talar om dem, är skillnaden inte så hemskt stor men märkbar.
När Rautavaara / Vreeswijk sjunger om den blå bilen (mig kan du få åka i) som säger surr, urr – är det då det himmelsblå som förutsätts eller det dunkelblå?
Nu har vi här en som säger att hennes själ är blå. Blått är änglarnas färg, tror jag. (De jag mött har rört sig i det ljusblå.)
Eller skymningens och nattens.
Friedlieb Ferdinand Runge var en kemist som diskuterade med Goethe och även skrev ”Farbenchemie. Musterbilder für Freunde des Schönen und zum Gebrauch für Zeichner, Maler, Verzierer und Zeugdrucker, dargestellt durch chemische Wechselwirkung”. Månne jag hinna igenom den före slutet?
Vad menar vi, skulle W. ha undrat, när vi talar om slutet?