Idag var Gertrud skrudad i olika ljust blå nyanser. Hon svängde sig ett halvt varv inför publiken innan hon inledde:
– Jag vill komma med några små kommentarer till Fros förtjänstfulla analys av påskharefenomenet. Det var Mc som fäste min uppmärksamhet…
– Va? sade Mc och tittade sig förvånat omkring.
– Det var Mc som fäste min uppmärksamhet vid spegelns betydelse. Haren eller kaninen förekommer i berättelsen om Alice i Underlandet, där den ledsagar Alice till en sas. spegelvänd värld. Denna värld finns i underjorden, i vårt undermedvetna.
– Det cartesianska tänkande vi har i Västerlandet idag bygger på den oreflekterat självklara subjektivismen i föreställningen om existensen som betingad eller motiverad av det tänkande subjektets jagmedvetande. Utan mig själv ingen värld, utan världen inget jag.
– När Mc ställde mig sina enkla frågor, insåg jag vidden av detta dilemma. Genom att ifrågasätta min av spegeln förmedlade självsyn, visade han på ett mycket insiktsfullt sätt…
Mc såg förvånad ut.
– …på ett mycket insiktsfullt sätt hur denna ontologi medför en extrem själviskhet i den sociala interaktionen. Om min existens är beroende av mitt tänkande, är primärt alla medel tillåtna för säkerställande av denna existens. Ja, än mer, alla de önskningar om ökat fysiskt välstånd och trygghet jag har, bör tillfredsställas.
– Efter Mcs intervention i mitt tankeliv har jag redan några gånger, vid bytandet till nya klädesplagg, riktat ett finger mot min egen i spegeln återgivna gestalt och tilltalat detta inte med ’jag’ i tankarna, utan med ’du’. Det är ’du’ som är tillvarons centrum, inte ’jag’!
Just då kom Lindström äntligen. Vi var nu fulltaliga. Utan att se åt höger eller vänster gick han lugnt till en av träbänkarna, satte sig på mitten av den och började lyssna intresserat.
– Som Lévinas anmärker, och Rosenzweig med honom, är etiken den första filosofin! Vad nyttjar oss en förment kunskap om tillvarons väsen som sådant om vi inte har någon att dela med oss till? I den gångna nattens mardröm befann jag mig inomhus i en stor bostad men ändå stod det underbara hallonträdet där – förvandlat! I stället för de smakliga bären hängde där en mängd prislappar, försedda med höga belopp. Det var – eller utgav sig för att vara – konsumtionssamhällets Livsträd men för oss kristna är det ett Dödens träd.
– Jag vaknade av att jag skrek, slutade Gertrud sitt anförande.