Den första jag såg när jag anlände, var Mc. Det förvånade mig. Han var ju inte inbjuden sedan han inte infann sig ifjol. Men han hälsade mig glatt och berättade att han inte hört väckarklockan, att han missat tåget, att han haft ett viktigt osv., osv. I själva verket infann han sig redan ifjol men först då vi andra redan rest.
Det bekymrade honom inte, han gick hem till Gustav och Lisa som bor i närheten och sedan satt han där och talade med dem tills de tröttnade och erbjöd honom en sängplats över natten. Som han sedan inte kom sig för att åka varken följande dag eller någon av de därpå följande, hade han tillbringat hela året här. ”Men jag kanske får åka hem med er?” frågade han för nu säkerhets skull.
De andra hade anlänt med tåg och buss men Gertrud kom med en gammal, gulgrå Saab. Det var någon ur lopptorgsgruppen som skjutsade henne och bilen var av mycket gammal modell. Hon öppnade bakluckan och tog ut något som såg ut som en stor tavla, invirat i papp – det visade sig vara en spegel! Också i övrigt hade hon en hel del bagage.
Umz och syskonen anlände från olika håll, de dök bara plötsligt upp. Laura kom försiktigt gående längs den slingrande strandvägen under höga lönnars låga grenar. Olga Ollonborre tog taxi till en hållplats en kilometer från hallonträdet och gick sedan omtänksamt nog den sista biten till fots för att inte av misstag vägleda nyfikna. Som hon var mera van att skrida över blomsterängar, blev det en mödosam promenad för henne.
Men nu var alla bekymmer glömda. Det är dags att övergå till viktigare ting.