Gull-Viva Noreply var ensam om sitt namn i Borås. Hennes nummer hittade jag genast och hon svarade snabbt. Hon mindes mötet i Evitskog.
Gull-Viva kommer också längre norrifrån, men bara cirka trettio kilometer (”tre mil”, sade hon). Hon är hemmafru och hennes man arbetar i en hög position i något försäkringsbolag. Han gör uträkningar och beräkningar av olika slag – trist var vad det lät.
De har också tre barn (liksom Beata, Cecilia frågade jag inte).
Jag började tala om EM i fotboll och det samtalsämnet blev intressant från början. Hon håller på England i finalen på söndag. Hon brukar se på engelsk ligafotboll på veckosluten i TV och hon har varit närvarande vid en av Arsenals matcher – fast det är inte favoritlaget.
– Vem håller du på? undrade hon och jag sade att jag inte bryr mig om huruvida England eller Spanien vinner.
Det är märkligt hur fotbollen förenar. Fast hon inte heller närmare kände till Idrottsbladet – hon hade nog hört talas om tidningen i sin barndom – var spelet en brygga till andra idrotter. Ricky Bruch och Daniel Ståhl. Armand Duplantis och tom. Kjell Isaksson! Hon hade kunskaper som sträckte sig över många decennier. Hon hade hört samma kommentatorer i VM som jag som ung i Närpes, när vi alltid tittade på rikssvensk TV.
Men jag skall inte dröja så länge vid henne. Alla tre lovade återkomma och alla hälsade till läsarna! Jag tycker att någon av dem använde ordet ”jättekul!” för att de fick vara med, det låter ju litet töntigt men hon menade det och i Sverige är det kanske helt normalt språkbruk.