Det tog en god stund att få tag i Cecilia när jag väl fått låna en telefon av Robert i B-trappan. Det finns så många ’Silfvernoos’ i Borås och trakten där omkring.
Och när jag fått tag i rätt person, mindes hon mig inte först men eftersom hon varit i Evitskog vid samma tidpunkt, höll hon med om att det måste vara rätt person jag fått tag i. Och sedan kom hon ihåg att de frågat om namnet Nitram var polskt.
Cecilia kommer ursprungligen från Piteå, hon hade förfäder som hette ’Hopia’ i efternamn och det ändrade hennes far till ’Silfvernoos’. De tyckte att Hopia lät så högdraget på något sätt. Och det fanns en lämplig mängd Silfvernoosar i Borås för att man skulle smälta in i mängden, ändå inte alltför många. (Bara tre ’Cecilia’.)
Sedan blev det en paus. Jag kände en person som bodde i Piteå men det var länge sedan och hon kände inte honom. Hon var så liten när de flyttade till Borås.
Så det blev en paus igen, jag kom inte på något att säga. Jag frågade också henne om Idrottsbladet till sist – bara för att säga något – men den tidningen kände hon inte till. Hon är kanske för ung för det.
Men jag frågade om hennes arbete. Hon ”jobbar” (så säger de i Sverige också när de arbetar hederligt) på grönsaksavdelningen i en lokal matbutik. Faktiskt liknar hon inte litet en kronärtskocka, tänkte jag, men sade det inte högt. Hon har också semester just nu.
Samtalet med Cecilia flöt inte alls lika lätt som med Beata. Men hon hälsade också!
Kanske borde jag inte ha ringt upp alls. Varför var jag så nyfiken?