Nu, just nu, ringde mig Beata Ödegåårdh från Borås.
Hur hon kunde få tag i mitt nummer är mera än jag kan begripa, för jag har ingen telefon.
Hon krävde att få ett beriktigande infört. Det har hon rätt till enligt alla journalistikens moralkodex. Jag hade påstått att hon sjungande kreerade rollen som Mélisande i Evitskogsgängets opera. Det är inte riktigt. Det var en talroll i den aktuella uppsättningen.
Nå, gränsen är flytande mellan taktfast diktion och sång. Men nu vet ni. Jag kallar det sång men det var kanske på gränsen.
Jag frågade henne hur hon har det. Vi talades ju aldrig vid. Och Cecilia? Och Gull-Viva?
Hon visste inte så mycket om dem men själv befann hon sig på sin sommarvilla. Jag vet inte hur de kallar det i Sverige – kanske ”torpet”? Ett hus där hon ofta vistas sommartid, talade hon om.
Hon har en katt som heter Winfred och hon hade köpt kattmat i en liten butik med utsikt över sjön. Vilken sjö? Det vet jag inte. Hon sade bara ”sjön”.
– Utkommer Idrottsbladet fortfarande? undrade jag.
Hon sökte efter tidningen på nätet och sade ”nej”. Och de sista åren hade den mest handlat om motorsport.
– Det är inte intressant! sade jag. Bilåkning är väl ingen sport!
Det höll hon med om. Och till sist bad hon mig hälsa till alla läsare av bloggen.
Nu är det nog jag som snart ringer upp Cecilia och Gull-Viva med! Bara någon lånar mig en telefon.