HOPKLISTRADE BERÄTTELSER XI/XII
Det finns i Jokioinen en trådfabrik dit vilsna författare och rådvilla skribenter ofta vänder sig. De har trådar för alla behov och de har förfaren personal som gärna bistår med att knyta samman dem.
Men det är långt till Jokioinen. Bor man exempelvis i Bemböle, är det 103,9 km. Dit går man inte på en eftermiddag. Och hur tunga känns inte de sista 0,9 en dag då man redan gått 103 km!
Steg hördes bakom mig.
Lätta, blyga – men också våta, klafsande. Och trippande, som av små marsvinsfötter! Men det var en hamster.
Ja, det var den lilla svarta kvinnan som ville dränka sig och det var Prisse. Mig återstår inget annat än att hänvisa till inläggen den 20 juni, och det gör jag så mycket hellre som du rimligtvis inte kan påverka min dator med någon fjärrkontroll. Störningssändarna i Vladivostok omöjliggör alla försök!
Lindström och den deprimerade mannen på stenen, de muntra fruarna från Borås och Olga Ollonborre låter sig urskiljas i den jublande massan. De skanderar:
Andens triumf över materien! Håll ut! Målet hägrar (ardea cinerea)!