HOPKLISTRADE BERÄTTELSER X/XII
Ingen stiger av i Mäkkylä.
Om någon skulle göra det, är det närmast någon som vill göra sig märkvärdig eller så är det en vilsen turist. Något liknande gäller vissa andra stationer men inte alla.
Jag föredrar att gå. Rutten är utomordentligt trist med stora tomma rivningstomter och åbäkiga skrapor med tomma kontorslokaler. De kan därför osökt fyllas med poesi – och med drömmerier, av dem som har anlag för sådant. En man som stod på taket av ett hus med fjorton våningar hoppade ner på gatan framför mig.
– Hittills har allt gått bra! ropade han när han föll förbi den tredje.
Det är de rätta takterna. FRID över hans minne!