HOPKLISTRADE BERÄTTELSER III/XII
När den lilla svarta kvinnan gått med sina memoarer, satt jag kvar. Dagen var het och mitt hjärta gammalt och påfrestat. Jag bläddrade intresselöst i Olga Ollonborres antologi ”Romantiska dikter för små och stora” och en fluga surrade envist mot biblioteket stora fönster som vette mot solen.
Då detonerade bomben.
Det var ingen större explosion men två tillvända aktivister tog sig före att i samma stund spraya färg på ett modernistiskt konstverk. Upphovskvinnan tillkallades, hon befann sig i närheten och kom klivande i en kort och illgrön kjol.
Det oväntade inträffade att hon fann den nya färgsättningen mycket lyckad! Hon yrkade därför inte på straff. De två gärningsflickorna förhördes i alla fall formellt av kommissarie Örn, men sedan gick de tillsammans med konstnären till det café där jag brukar bo.
Om jag förstod rätt, var det för miljöförstöringen de begick dådet. Eller mot, rättare sagt.
Jag fick ett våldsamt begär efter glass – en billig Valioglasssstrut som kostar 1:70. Den saluförs bland annat i en liten kvartersbutik i grannstaden och jag tog därför bussen dit.