TOLV HOPKLISTRADE BERÄTTELSER VIII/XII
Bara en vecka senare, den 22 juni – detta hände alltså i övermorgon – kom jag tillbaka till den plats jag nämner i berättelse I. (”Kommer jag tillbaka” för att vara helt korrekt.) (”Kom jag att ha kommit tillbaka” för att vara helt korrekt.)
Helt säker är jag inte – idag kan ha varit i förrgår. Vad är klockan just nu? Tiden flyter baklänges när också en blogg kan antedateras.
(Spring till almanackan och se efter! Jag väntar… .)
Tack. I den ort jag nämnde finns ett gammalt bilvrak på en övergiven gård. Registerplåtarna finns kvar, ATTJI-1, om du vill kontrollera vem som äger den. Den är kanske rysk eller lettisk.
I övermorgon för man den till skrotning. Först går man en lång, lång väg ut mot industriområdet, så viker man till vänster och går en lika lång bit till. Sedan kommer skroten.
Ägaren heter hertig Jakob Kettler och bilen är verkligen rostig.
Det var i förarsätet på den bilen jag blev stucken av ett bi när jag var sju år gammal.
Det var bara det jag ville berätta. Det bi som stack mig har dött redan för länge sedan.