TOLV HOPKLISTRADE BERÄTTELSER III/XII
På hållplatsen hade jag mindre tur på denna främmande ort. Regnet tilltog och där stod redan tre kvinnor under tak, jag hade inte fått plats även om de makat på sig. Men jag tål väl vatten.
De talade svenska, hörde jag – rikssvenska. Det gjorde att jag kom att kommentera något de sade om bussen och tidtabeller.
Det visade sig att de kom från Borås. Jag skrev tidigare att jag aldrig varit i Sverige men nu mindes jag en kväll med mina föräldrar när jag var liten, så liten att jag absolut inte kan ha något minne av händelsen – jag var bara någon månad gammal. Utanför Borås finns en ås eller höjd och vi satt i bilen och såg stadens ljus nedanför. Det var allt.
De tre fruarna hette Silfvernoos, Ödegåårdh och Noreply – de presenterade sig och frågade mig om Nitram var ett polskt namn? Sedan kom bussen.
Jag gav chauffören 4 euro och bad att få åka så långt det räckte. ”Pensionär.” Han sade att eftersom det regnade, får jag följa med ända till Kyrkslätt. Det var en ovanlig vänlighet.
Av misstag hade jag ställt mig på fel sida av vägen, jag såg inte solen i regnet. Men västerut gick också för sig. I Kyrkslätt finns ett anskrämligt bibliotek, en stor och fyrkantig betonglåda invid den gamla medeltidskyrkan. De skulle just stänga och därför gömde jag mig i barnens lekhörna tills jag hörde att allt blev tyst och såg att lamporna släcktes.