Och mänskorna – ett slags tvåbenta varelser utan fjädrar – beredde sig att fira Solen.
Ty i denna natt skulle Solen skina ännu nära midnatt eller ännu längre. Mänskorna har upprätt gång till skillnad från djuren. Jo, en cirkushäst kan lära sig att gå på två ben och så gör även en pingvin. Men pingvinen har fjädrar och en cirkushäst går på alla fyra i vardagslag.
Därför är vi unika. Var det inget mera? sade Mc. Var det allt?
– Nej, svarade jag, nej, det är inget mera. Ja, detta var verkligen allt.
Ty Mc har inträtt i ett nytt decennium, enligt mänskors sätt att räkna åren, som ock är Skriftens. Han finner sig gammal och ensam. Det finns inga utsikter till ett avlönat arbete för honom, de åren som återstår till pensionen. Han grubblar över Livet, vad det varit och vad det gav och vad det ännu kunde komma att ge honom.
Det var verkligen allt. Litet snopet men sant. Jag ville muntra upp honom men min fråga var olycklig: Far du också ut till landet?
– Nej, sade Mc. Nej, vart skulle jag fara? Jag är ensam.
Mcs föräldrar är döda och nära släktingar har han inte. Inte ens en hustru har han någonsin haft. Han säger att det är varmt i Solen. Han förmodar att det kan bli svalare, om det börjar regna.
– Ser du på fotboll? frågar jag. Europamästerskapen pågår…
– Nej, säger han. Jag ser bara på brottning. (Han avser den form av brottning som är show och bluff, där tvåbenta varelser utan fjädrar under mordiska skrik låtsas tillfoga varandra svåra skador.)
I butiken är det långa köer. ”Glad midsommar!” säger kassan men innan jag hinner gengälda artigheten med ett ”desslikes” är hennes håg redan riktad mot följande kund.
Mc berättar att han vill supa. Skål för Solen och för gemenskapen bland de tvåbenta, de klokaste och visaste bland alla levande varelser på jordens yta, med fjädrar eller utan!
Som går upprätt för det mesta.