TOLV HOPKLISTRADE BERÄTTELSER I/XII
I en främmande stad blev jag tilltalad av en man som satt på en parkbänk. Där försiggick något slags sommarhändelse omkring oss. Det var byn eller samhället som firade sin ”dag”. Han sade att det var mycket folk i rörelse.
Det var en finsk ort. Han frågade om mitt förflutna och det framgick att han var intresserad av svensk litteratur, han hade bott några år i Göteborg. Han föreslog en kopp kaffe vid ett av de improviserade stånden.
– Tyvärr…, sade jag.
– Men det har inte jag heller! sade han. Kom med!
Och vi vek in i den lilla butiken invid. Han gick långsamt mellan hyllorna och sedan styrde han stegen mot kassan.
Vad var syftet med det i mitt tycke onödiga butiksbesöket? Vi satte oss vid utecafét och han plockade fram en splitterny termos med hett kaffe ur innerfickan samt bröd därtill!
Det visade sig att han varit cirkusartist, illusionist eller trollkarl. Någon gång hände det att han betalade en vara i butiken, ”för skojs skull”, men för det mesta försåg han sig gratis. Det var nog inte hans skojfriskhet utan hans samvete som fick honom att betala en liten summa ibland, misstänker jag.
Han väntade på en kvinnlig bekant. När han såg henne komma gående drog han fram en vit duk ur rockärmen och på bordet ställde han en silverljusstake – med brinnande ljus! – som han hade i fickan.
Resor vidgar vyerna, även om de är inskränkta.