En illustrerad artikel fångar min blick. Det är på en sida som vanligen bara vimlar förbi men budskapet är: ”Lääkäri paljastaa kuinka usein sinun tulee ulostaa päivässä.”
Det är alltså en läkare som avslöjar en tydligen inom skrået hittills väl bevarad hemlighet – hur ofta det är önskvärt att ha avföring, hur många gånger om dagen man bör uppsöka Lilla kammaren i detta syfte.
Jag läste inte artikeln. Jag vill fördjupa mig i ifrågavarande ämne på egen hand.
Det är antagligen någon amerikansk koprolog som ansett sig föranledd att på detta sätt berika mänsklighetens skatt av vetande. Detta gör att jag tvivlar på hans sakkunskap.
Amerikanerna är nämligen ett effektivt, pragmatiskt folkslag. De anställer inga filosofiska spekulationer över denna förrättnings väsen. De uppsöker kammaren i ett bestämt och avgränsat syfte.
Men: det syftet är ett helt annat. Det fanns i *by ett gammalt utedass. Dess väggar var tapetserade med bilder av igelkotten Mekki, klippta ur en finsk veckotidning. Där fanns inskriptioner som avhandlade det intrikata spörsmålet om föremålet för min äldsta kusin B*:s ömmaste känslor. Där fanns mycket annat men det är allt rivet nu.
Borta.
Vad vet en koprolog från Massachusetts om förgänglighet? Känner han kantänka Mekki?
Och vad vet han om det verkliga syftet med besöken – om själva ändamålet?