– Nästa gång, sade jag till Mc, du åker till Sydtyrolen för att se till ditt hotell, då vore det bra om..
– Men, sade han, inte äger jag något hotell!
– Jag vet, jag vet, men den här bloggen är fiktion. Allt måste inte vara så med verkligheten till synes överensstämmande som en Sfp-politiker.
– Nej, det förstås…
– Då kunde du ta med dig dikten och läsa den för hotellgästerna! föreslog jag.
– Talar de svenska i Sydtyrolen?
– Gm… knappast. Men kanske den gör sig på italienska?
Jag översatte:
VALSE TRISTE
chi è l’uomo
che sa veramente apprezzare
un viineri
di Alepa?
chi, chiedo: chi
vede il cemento e le finestre rotte
come la casa propria della poesia?
il inno monotono
del cortile?
dove vicini e cani arrabbiati
leggere le loro vite nella neve sporca?
chi?
la porta del magazzino è aperta
con la serratura rotta
il padrone di casa canta piano nel crepuscolo
l’allegro canto di
tutti gli ubriachi –
e dietro il recinto
esce
quattro candele
– Låter snofsigare, medgav Mc. Tror du att La Stampa tar den?
– Det vet man aldrig. Skicka in den.
– Vad kostar frimärket? Jag har inte…
Så dit for det! Regelbundna läsare av La Stampa vet att dikten inte blev införd, av ekonomiska skäl.
Och jag har inte heller pengar även om jag verkligen på alla sätt bemödar mig om att försöka hjälpa blivande poetämnen.