Att jag inte begick några blogginlägg i maj, beror på följande sanna händelse:
Jag satt på cafét där jag bor då det plötsligt kom över mig en häftig osäkerhet. Maj, det är ju vår och det, är det verkligen lämpligt att skriva en blogg just då?
Så stark var överraskningen att jag spontant vände mig till en äldre kvinna som satt vid bordet intill mitt på trottoaren. Och jag duade henne oförtänkt, spontant och bryskt:
– Tycker du att jag skall skriva blogg i maj?
Jag tror att hennes ögonlock var opererade eller så hade hon struma eller något liknande. Hennes ögon var stora och runda, stirrande. Munnen var liten och giporna pekade neråt. Hon vände sig genast trettio grader mot mitt håll och utbrast:
– Det vore en absurd tanke!
Sedan vände hon sig tillbaka, två andra tanter kom hasande, och de började tala om någons nya skor.
Och detta var skälet till att jag inte skrev något i månaden maj.
Det kom ett fyrkantigt brev med posten. Ministeriet för digitalisering etc. hade noterat min blogg och gav mig nu ett personligt registernummer jämte instruktioner för handhavandet.
Man övervakar verksamheten för bloggarnas eget bästa och för vår trygghets skull.
Den obligatoriska utbildningen för nya bloggare har förlagts till universitetet i Kuusamo. Från och med 1.10. 2024 krävs bloggonomexamen för nya bloggare. I denna ingår bibringandet av digitala färdigheter med särskild hänsyn till samhällskunskap och visuella uttrycksmedel.
För att garantera bloggarnas trygghet och välfärd i ett föränderligt kommunikationssamhälle har man utarbetat en värdegrund som varje bloggare i registret förväntas underteckna – detta kan även ske manuellt under en övergångsperiod till årets slut.
Förutsättningen för beviljande av fortsatt licens är att man slår vakt om mångfald och pluralism i det digitala samfundet samt att licensens innehavare, här kallad ”bloggaren”… att bloggaren… tolerans mot… och här vaknade jag!
Det var synd, jag hade så gärna sett fortsättningen.
Men jag tror att detta var en mardröm som återkommer.