Man får inte tänka att admonitjonismen, som jag preliminärt presenterade den 3 juli (1486 F), främst är en ad hoc-ideologi för ilskna gamla tanter av båda könen. Den är mera än detta, den har en noga genomtänkt teoretisk grund. Bland föregångare till admonitjonismen idag vill jag gärna se tänkare som Henri Bergson och Benedetto Croce.
Av dessa lär vi oss att tiden är ett flöde, att tillfällena aldrig kommer åter, att det gäller att gripa dem i flykten. Inspirationen är viktig men å andra sidan – vilket den senare Croce med all önskvärd tydlighet betonar -, liksom historia är filosofi i rörelse, är tillämpad admonitjonism punktuell och de rätta tillfällena låter sig inte varken förutses eller i efterhand systematiseras och katalogiseras. Allt är idé, idén är allt, ”historieskrivning” i den inskränkta meningen av förtecknande av skeenden är ett tomt skenbegrepp.
En god tillrättavisning är – bildligt talat – en atombomb som lodrätt från ovan detonerar i ett dockhus. Den åstadkommer förödelse, förvirring, strålningsfara och genetiska skador för eftervärlden. Ett ”torka fötterna!” denoterar inte enbart själva den torkhandling som (eventuellt) följer, utan den är uttryck för en intention som omskapar samhället och all mänsklig gemenskap för alltid. Så länge fötter finns, kommer behovet att torka dem att finnas kvar, men också behovet att uppmana medvandrare till detta!
Om denna utsaga synes trivial, beror det på att dess fulla innebörd inte framgått för läsaren. Bergson och Croce drog aldrig de fulla praktiska konsekvenserna av sina insikter och de är blott förelöpare till admonitjonismens egentliga blomstringstid, som infaller just nu. Här. Idag.
Det står utom allt tvivel att den amerikanska vicepresidentskan Kamala Harris är admonitjonismens första teoretiker. Det är nog att citera ett uttalande av henne för att detta skall framgå, omedelbart, momentant och intuitivt. Hon har sagt: ”It’s time for us to do what we have been doing and that time is every day.”
På ett mera insiktsfullt vis kan man inte uttrycka tre viktiga dimensioner i det admonitjonistiska tänkandet: (a) det historiska medvetandet, (b) handlingens implicita krav på aggiornamento, samt (c) upprepningens betydelse och nödvändighet (vulgärt: ”tjat”).
Läs och begrunda! Simma lugnt! Och snyt dig!