För en tid sedan berättade jag om hur jag i drömmen samtalade med [Miranda] i domkapitlet – av alla jordiska ställen! – i Borgå. Som även i verkligheten glömde jag ibland namn på författare och verk jag läst. Och det märkunderliga var att denna drömda [Miranda] fyllde i de rätta namnen – i drömmen.
Det leder mig till hypotesen att det är med minnessvaga åldringar alldeles som med dem som hävdar att de inte tycker om röd limonad och grisar – de låss!
Jag hade en klasskamrat, han hette Klas och hans huvud var av glas. En subprekär anomali han ådrog sig vid slagsmål med en stövare – det var då han blev smittad. Jag vet inte vad den heter, hudsjukdomen som gör att huden blir tunn som en majoritet i Turkiets parlament och genomskinlig som en förevändning. Alltnog, man kunde se hur allt fungerade där inne. När Klas grubblade och tänkte, såg man kugghjul röra sig, lampor blinka, dioder lysa och klaffbryggor haka sig fast på de mest oväntade ställen.
Och när han sade att han glömde såg man att fakta fanns där hela tiden i en hög, det var bara det att han inte kom åt dem just då.
Är det kanske så med dig också? Är det det?