Ja, den talföra mannen i föregående inlägg tar till vänster. Han spillde ur sig det väsentliga i sin livshistoria på nolltid.
Framför honom går en mörk kvinna som är något yngre. Hon har inte stavar men går långsamt och försiktigt, för det är is på trottoaren just nu. Hon heter Anita, ett rätt vanligt namn, men hennes efternamn för mina tankar till en kiosk i Hangö. Så hette också innehavaren där. Hon är ungefär lika lång som jag, hon har en vuxen dotter, hon är sekreterare / kanslist på en liten fabrik i närheten. Hon kan inte många ord svenska men däremot ryska, som behövs i arbetet. Man exporterar mycket av sina produkter österut. På fritiden är hon ofta ute och vandrar men en annan hobby hon har är stickning. Jag kan inte uttala mig om den saken närmare men hon fabricerar mössor och vantar och sockor i olika färger och storlekar som hon ger bort. Undantaget är en basar som hålls i december i ungdomsföreningens lokal någonstans i huvudstadsregionen. Hon brukar sticka tillsammans med en släkting till hennes man, de har ett gemensamt bås för försäljningen. Hennes man är vaktmästare eller gårdskarl på samma fabrik där hon själv arbetar, hon är alltså rätt lång själv men han är uppseendeväckande lång. De träffades…
Ja, fast allt det här kan jag inte veta något om och jag vill hålla mig till fakta. Jag känner henne inte. Hon bara ser ut som om det förhöll sig så.
PS. Och OM hon har en pudel, heter den väl Carrie. Vilket namn på en hund!