Varför berätta vad folk pratar om? Jo, mänskor är det enda värdiga ämnet för studium och skriverier, det har Goethe sagt.
Genom flitigt lyssnande till olika trädslag har jag övat upp min hörsel till en osedvanlig skärpa. Ännu vid hög uppnådd ålder kvarstår den intakt.
Samtidigt går folk omkring med saker i öronen och lyssnar till buller. Deras hörsel har försämrats i motsvarande mån. De tror att andra är lika handikappade.
Nu satt jag i cafét där jag bor.
Två kvinnor satt lutade mot varandra vid ett litet bord. De talade med låga röster och avhandlade intima hemligheter.
Och dem tror ni att jag för vidare? Aldrig. Ni skulle bara skvallra för Kalle.
Bakom mig satt en utlänning. Han var stor och lång och han hade ett utmärkt finskt ordförråd men ’y’ blev ’u’.
Åhörare för gången han hade summa tre. Trodde han. De var fyra.
Han talade om militära ting. Han var engagerad i ett företag som arbetade med planering och projektering för krig. Han var lång och rak i ryggen och han hade stora gester som kunnat ta hela världen i famn, därtill någon av småplaneterna – förslagsvis Merkurius, som ju har en diameter på bara 4879,4 km.
Vem bryr sig om krig? En äldre kvinna satt mitt emot en äldre man. De talade svenska och trodde antagligen att ingen annan i lokalen gjorde det. För hon sade, lågmält viskande:
– Vill du ha en sådan där som den där *** gubben har?
Med en elegant gest lyfte jag upp den och sade högt: – Den kan verkligen rekommenderas, madame! (Ungefärlig resumé.)
Det är hugnesamt att se gamla mänskor rodna. Skammen berikar vårt känsloliv till slutet.