Hon såg en klänning som var blå.
Den klänningen ville hon ha!
Den kostade inte mycket, det var på ett lopptorg hon såg klänningen som var blå.
Hon frågade mig.
– Jag har inga pengar, sade jag. Inte till några blå klänningar i alla fall. Jag har åtta hustrur och två barn att försörja. Gå till någon annan!
Hon frågade en väninna.
– Jag har inga pengar hemma, sade väninnan då.
Hon frågade många andra men ingen hade några pengar till övers för en klänning som var blå.
Då tog hon de pengar hon sparat för en nödvändig resa och köpte klänningen ändå.
Sedan tog hon på sig sin blå klänning.
Nu kan hon inte resa någonstans men kanske ordnar sig allt ändå?
Kanske låter någon henne åka med i sin bil.
”Surr, surr, säger bilen, mig kan du få åka i.”