Vi höll på att lasta paketbilen när en okänd man slog sig i slang med NN och frågade vad vi höll på med. De samtalade på det tredje inhemska men jag uppfattade att den okände ägnar sig åt att gå.
Han har stått i tidningen, sade han. NN kom ihåg att han läst artikeln. I flera tidningar, sade han. Han går tiotals kilometer varje dag och han hade botat sin cancer genom att helt enkelt gå ifrån den.
– Det sliter många skopar, sade den okände, men den kostnaden fann han ringa med tanke på den botade cancern.
Jag går också mycket. Men mitt problem är inte cancern utan det gäller huvudet. Blodcirkulationen.
Men jag beslöt att tillämpa samma princip. Rörelse sätter igång de läkande krafterna. Använder man huvudet, försvinner krankheten. (Än sedan om man sliter flera mössor.)
Så började jag tänka. Första kvällen var det nära att jag ångrat mitt beslut men redan den andra kvällen gick det bättre. Det är bara en knapp vecka sedan jag började men jag känner redan hur huvudet blir… liksom klarare. Orden rusar till, tankarna överträffar varandra i hisnande spiritualitet och formuleringsglädje.
Jag kommer nog att berätta mera.
Det är, det känns liksom, vad heter det, riktigt kiva.