«

»

feb 26

Möten, virus och mänskor, del 1391

Änglarnas antal är tusen sinom tusen och därför kan man träffa på lediga sådana tom. under skolornas sportlov.

Men jag visste inte att det var sportlov. Jag väntade på morgonbussen. Som då aldrig kom men i stället plockade ängeln upp mig och körde mig nästan ända hem.

En stor del av de änglar jag kunnat identifiera som sådana har färdats i ljusa paketbilar. Men det hör inte hit, utan det gör den unge mannens vanliga flygrutt.

Han brukar åka mellan norröna orter som Rovaniemi, Uleåborg, Kemi, Brahestad o.dyl. Att han nu befann sig i södern var en tillfällighet, en slump, som det heter på mänskornes tungomål som ock är änglarnes i vardagslag.

Det var ju tacknämligt, tänkte jag och slappnade av. Att känna sig som ett hett grötfat i mitten av en katt är tungt.

Ängeln hade dock vissa kun- och bekantskaper om och i den ort där han nu rörde sig. Redan det första han berättade brände till.

Jag undvek saken och skuffade över samtalsämnet till neutralare ting. Men då kom där ett namn!

Ack! Vippen var det jag var på att berätta om vad jag visste, men visligen lät jag ändå bli.

För nästa namn var ännu hetare! Hade jag berättat det jag kanske skulle ha kunnat tänkas säga… då…

Tålamod ingår inte i änglars uppförandekodex, tvärt emot gängse uppfattning. (Läs Skriften! De har alltid bråttom och/eller ställer sig oförstående till folks förehavanden.)

Den unge mannen visste ingenting om schackmatchen som pågått under vår samfärdsel. Tack för skjutsen sade jag, och klev av. (Änglar är tjänsteandar och inte allvetande.)