En upphetsad fågelskådare flaxade vilt med armarna och utbrast: Det är vår, det är vår!
– Jo nej, sade jag… ingen har väl bestridit er äganderätt… ja, du menar förstås årstiden!
Han instämde. Han hade fångat uppgifter i flykten om de första flyttfåglarna i Hangö.
Men jag vandrade ”hemåt”. Jag hann ifatt en halvbekant sur tös som nu log.
– Det är vår! sade hon och det var ett leende jag såg, det måste ha varit ett sådant.
Ytterligare mötte jag en pensionerad polis. Också han uttryckte som sin bestämda åsikt att våren har kommit!
Fast han gick illa. Med dessa tre vittnesbörd låter jag mig nöja.
Det är väl det då.