– När går bussen? undrade jag.
– De får gärna skjuta mig en kula för pannan! sade hon glatt.
Mellan dessa repliker föll också några andra. Jag tvingades förklara att jag inte innehade några kännykör med förbindelse och vidare ansatt tillstod jag att jag inte önskar bli kontrollerad, registrerad och övervakad var jag går.
Det förstod hon men hon var alltså inte rädd för egen del. Hennes bekymmer gällde mera konkret, ryssarna. Det var dem hon trodde att jag fruktade med min digitala avhållsamhet.
Själv grasserar hon i digitalism. Allt, allt läser hon som hon bara kommer över. På nätet. Hon loggar hit, hon loggar dit, och vältrar sig i tillgänglighet och lösenord.
Bussen kom. Vi råkade också stiga av på samma hållplats. Inte förrän vid en butik lyckades jag skaka av henne, förebärande trängande inköp.
Men det finns alltså sådana som hon. Tillvända. Nördar och nördinnor. Upp i åren.
SENS MORAL: Var försiktig med att fråga när nästa buss går, mitt barn.