– Han betyder ingenting för mig längre! förklarade M-M på cafét.
– Ja… sade jag. Vill du ha en påtår?
– En halv. Absolut ingenting. Det är någonting jag kommit över och jag struntar fullständigt i hur han har det nu. Eller vad han har för sig.
– Socker? Mjölk?
– Mjölk, tack. Även om det stod med stora bokstäver på första sidan i tidningen skulle jag inte bry mig om att läsa. Tänk att han har blivit så fullständigt betydelselös i mitt liv!
– Drick nu medan det är hett…
– Det finns så många andra mänskor nu som är viktiga för mig. Och helt andra saker. Berättade jag att jag sjunger i kyrkokören? Han brukar aldrig sjunga. Fast han spelar piano…
– En kopp till?
– Nej, det tål jag inte. Han dricker hur mycket kaffe som helst! Kaffe morgon och kväll! Jag säger… jag brukade säga att det aldrig kan vara nyttigt men det verkar som om han inte har några men av det.
– Då kanske vi bryter upp?
– Ja, det är väl bäst. Och om du ser honom någon gång – fast det kan göra mig alldeles detsamma – så berätta gärna att han ingenting betyder för mig längre. Ingenting!
– Nej, naturligtvis inte. Nu vräker snön ner där ute! Vi väntar en stund ännu…
– Ja, det är väl bäst. Ack ja, om han visste hur fri jag känner mig nuförtiden! Obekymrad!
– Här är en pappersnäsduk. Var inte generad, ingen ser hitåt.