Alfabetets användning anar aporna aldrig, hävdar ett beflaxat ord.
Men med mänskorna manifesteras möjligheterna maximalt, menar man måhända.
Och ändå är de så onödiga. Tre vokaler räcker gott: a, e, o.
Bland konsonanterna är b och p onödiga upprepningar, s och z likaså, och det som inte kan sägas med både f och v, kan man lika gärna hålla inne med. Och dubbelskrivningar.
För att inte tala om w, x, y osv.
Iak vet at tet ente ar nakon no ensekt men kamla tol okso at oprepas. Enklare tankentport skonar melion.