Jo, sömnen var trygg och drömmen full av sång endast på ett litet, litet fåtal platser. Jag nämner tre av dem:
– Det var i Korpo och det var hos ett äldre par som kände till poesi och kunde recitera dikter. Vackra dikter. Böse Menschen haben keine Lieder. (Böse Menschen haben Grammofon.)
– Det var i Wättlax och jag hade rest mycket långt och jag var trött. Det var vår och islossning. Jag rodde en liten båt förutan åror.
– Det var i Liljendal och där bodde mänskor som hade tid för sina gäster. Det var höstens första frostnatt och i deras trädgård fann jag att almanackan tappat alla sina blad.