«

»

sep 27

Möten, virus och mänskor, del 1280

Utan fon har jag föga saknat telepratisk kontakt med ”vänner”.

Men ovänner är det svårare att klara sig utan. Det är en fråga om tillvänjning. Har man en gång vant sig i livets uppförsbacke att bli motsagd på alla punkter, blir den slö och meningslös annars — tillvaron.

Man bör inte aktivt skaffa sig ovänner utan istället ta vara på dem man har. Jag syftar naturligtvis på S. i Karis och B. i Ekenäs, i första hand. Sedan gäller omdömet också Ch. i Hangö och T. i Lovisa.

Vi har ingen officiell eller ens inofficiell ovändag, då man kunde posta ett ofrankerat kort (som de måste lösa ut). Kanske kunde man låta trycka ett. Och texten? Några förslag:

– En ovän är för livet
– Verklig ovänskap är vad solsken är för den svarta mull
– En ovän är dyrbarare än guld

Man skall akta sig för att förblanda ovänskap med fiendskap. Aktiv illvilja är något annat än ovilja. Ovannämnda texter är, som synes, menlösa som hallon i snöstorm och jag ville gärna avhjälpa den bristen.

Eino Leino har en del strofer om vänskap. Om de översatts till svenska förut vet jag inte, men i så fall kan man kan ju alltid ge dem en olyckligare form:

Visst går det bra att vandra
där aldrig man möter andra
och vägen är plogad och bar.
Men med en ovän som SANDRA
som ständigt hörs vandraren klandra
blir utflykten underbar!
(Hyvä on hiihtäjän hiihdellä)

Man vandrar i sol, man vandrar i snö,
man tror sig vara kanhända
enväldig kung över skog och sjö —
då möter man plötsligt BRENDA.
(Sinä hiihdät päivän)

Jag avskydde skogen och världen,
nu avskyr jag henne blott.
För mig är hon skogen och världen —
jag syftar förstås på CHARLOTTE.
(Minä rakastin metsää)

Min ovän, hur mycket har ja’
dig ensam att tacka för!
För allt, ja, för allt, kära TARJA,
var gång när du kommer och stör.
(Ah, armas, kuinka paljosta)

Du som läst detta, jag hoppas att du verkligen missförstått allt! Ovännerna är våra verkliga vänner. Jag talar alltså inga om fiendskap i minsta mån utan om vänner som har förstånd att säga emot.

Miks en suutu sun pilkastas?
Miks ei mun tuskani herää?
Miks onneni lintu lentää vaan
ja unia uusia kerää? (E. L.)

Jag borde bli trött på ditt hån
och sparka dig ut härifrån!
Men en underlig pippi mig samlar
mer lycka, ju mera du svamlar.