En mörkhyad man kommer släntrande i varuhusgången, han nästan dansar fram.
Han ler med hela ansiktet som ett Hangökex på reklamskylten i Hangö Norra när gatubelysningen slocknat en mörk novembernatt. Han är så innerligt belåten med hela världen men han är inte berusad.
Han har spetsiga skor, mycket långa skor. Han har en stor, bredbrättad hatt.
En gång för länge sedan läste jag någonstans: ”Ge en neger stora skor och en hatt, så är han nöjd!”
Det är inte lämpligt att skriva på det sättet längre.
Därför antar jag att det finns någon helt annan orsak till hans glädjestrålande, skinande uppsyn.