Tre trappsteg leda till solens port,
tre trappsteg av fuktig sten.
Jag skall vandra dem en gång när bot jag gjort,
genom dörren av järn skall jag blek gå ut
och gråta i solens sken.
Sade Dan. Inte har jag Svensk Dikt i ryggsäcken, men så lyder dikten ungefär.
– Det är inte så lätt som man tror att göra trappor, sade mannen.
– Nej, sade jag, jag vet att det är en hel vetenskap.
Han var inte så gammal men han hade ledigt och han hade smakat på trolldrycken.
– Jag har varit med och renoverat trähusen här i området, sade han stolt. Vad är ditt yrke?
Tre trappsteg av synd har jag längesen gått,
tre trappsteg av bot äro mer,
jag skall vandra dem sakta, år efter år,
och en gång skall jag bada mitt grånade hår
i en sol som aldrig går ner.
På mitt svar anmärkte han: Då vet du vad synd är?
– Ja, sade jag. Synd är allt som skiljer oss från Gud.
– Så säger katekesen, nickade han.
Men han verkade ovillig att fortsätta på ämnet.
Och vad skulle han med Gud till? Han var ju yrkesman, han hade en tatuering på vaden och hemma fanns där antagligen jodtabletter i kylskåpet.
(Dessutom var han berusad. Jag vandrade vidare.)