«

»

sep 16

Möten, virus och mänskor, del 1269

En orsak till att jag har förtroende för den lilla kvartersbutiken i Mellanby, är att de tar på allvar det som kunderna säger.

Som nu i onsdags.

– Det är falsk reklam, sade jag till butiksföreståndaren. Ni kör med falsk reklam!

Han blev varken indignerad eller gråtmild. I stället frågade han på vilken punkt de försyndat sig.

Jag hänvisade till två stora affischer utanför ingången. Där angavs priserna på några grönvaror, jag minns inte vilka, och de hade båda överskriften: TILL CHOCKPRIS!

– Men, sade jag, jag drabbades av ingen chock. Mitt blodtryck ändrades inte när jag begrundade priset. Jag blev inte blek och inte darrade jag heller.

– Kan det verkligen vara möjligt, undrade butiksföreståndaren. Kom! Vi skall göra några test…

I lagret hade de en blodtrycksmätare. Manschetten anbringades och jag uppmanades att andas lugnt. Han tog fram några affischer som jag inte sett förut, de var avsedda för följande dag (”Sallad” och ”Inhemska tomater”) och han konfronterade mig med dem. (”TILL CHOCKPRIS!” stod det också på dem båda.)

Ingenting hände. Mitt blodtryck sjönk litet, nu när jag suttit bekvämt en stund. Inga darrningar. Ingen blekhet.

Butiksföreståndaren rev sönder affischerna. Så kallade han in biträdande butikschefen och förklarade att samtliga reklamkampanjer var inställda på obestämd tid.

Därefter vände han sig till mig och beklagade djupt det inträffade.

– Som en liten kompensation, sade han, vill jag överräcka detta presentkort. Vi är angelägna om goda relationer till våra kunder.

Det var en rätt stor summa, faktiskt.

Vilken butik var det? undrar du.

Jag gör aldrig textreklam!