Någon gång händer det att jag tar en kopp kaffe på servicestationens café i närheten.
Idag satt där två äldre herrar och utbytte tankar. De sitter där rätt ofta och de talar högljutt. (Jag utelämnar s.k. kraftord i följande, i övrigt ordagranna referat.)
– Det har blivit varma nätter, sade den ena.
– Ja, vad tror du om det, då?
– Jag har en tanke om saken… vad kan du erbjuda?
– Jag fick faktiskt två tankar av frun igår, ganska originella. Är det en stor tanke du har?
– Ja, det kan man nog säga. Jag tror nämligen att [ COPYRIGHT INNEHAVAREN = C.I. ].
– Inte illa! Jag ger båda mina för den!
– Avgjort! Sedan har jag också en liten en, det var sonsonen som kom med den.
– Låt höra!
– [ C. I. ]
– Den var riktigt bra för en så liten en. Han blir nog en tänkare, han också, med tiden. Och han behöver den inte själv? Då tar jag den med. Men jag kan inte ge lika mycket som för den andra.
– Skall vi säga en kopp kaffe och så att du ger mig första bästa du kommer på?
– Passar. Hm… Jo, vad säger du om att [ C. I. ].
– Det har du faktiskt rätt i. Och den är alltså helt färsk? Men hördu…
– Ja? sade jag.
– Sitter du och skriver ner vår tankar?
– Ja, det gör jag faktiskt. Jag har en blogg.
[Båda, unisont:] – Det var väl det vi tänkte!