Senast jag var i Huangzhou såg jag en automatisk katt.
Den jamade autentiskt, elmotorn spann och pälshåren reste sig klanderfritt när två kinesiska gatubarn ryckte den i morrhåren.
Hela Nordeuropas katthållning står inför en brytningstid, det insåg jag. Mirrans sandlåda är snart ett minne blott – de sterila slaggprodukterna återvinns spillöst och nyttjas vid framställningen av klösträd.
Huka er!
Nu kan någon läsare invända att jag aldrig varit i Huangzhou. Som elementarsats betraktad är denna invändning verkligen obetingat sann för alla värden på mig och Huangzhou.
Men som redan Alfred Tarski visade i sin epokgörande uppsats från år 1900, ”Einige methodologische Untersuchungen über die Definierbarkeit der Begriffe” (Erkenntnis, vol. 5, ss. 80-100) är satsens totala sanningsvärde (s) eftersom jag heller aldrig sett den katt jag nämner ovan.
Däremot såg jag för bara en liten stund sedan en automatisk och självstyrd låda från Alepa och en hund.