Många elever vet redan i högstadiet vilket som skall bli deras framtida yrke.
Men många är också osäkra och några vet inte alls – eller deras önskemål är orealistiska och omöjliga att förverkliga.
Man stöter i dessa tider på unga praktikanter överallt. En prao (eller pryo) beredde sina lärare och studiehandledare huvudbry genom att envist hävda att hennes enda önskan i framtiden var att syssla med ”allt möjligt”.
Var kan man förkovra sig i eller pröva på den konsten på ett förnuftigt sätt och på en välordnad arbetsplats?
Jag råkade avlyssna Hildurs uppgivna samtal med sin lärare i butiken. ”Kom till mig!” sade jag och förklarade vad bloggskrivandet går ut på.
Mitt förslag mottogs med allmän uppskattning bland båda två. Kort instruerade jag Hildur att skriva om dagens händelser och det som faller henne in. Därefter överlät jag tangentbordet åt henne:
”Hej! Jag heter Hildur. Det är meningen att jag ska praktisera på denna blogg.
Jag är mycket glad för att jag fått denna möjlighet. I framtiden vill jag syssla med allt möjligt och detta är den enda platsen i hela *by där man kan göra det.
Jag är tacksam för det varma mottagande jag fått av Nitram och hela hans frånvarande familj. Hans hus är en stimulerande miljö för…”.
– Skriv inte ’hus’, sade jag. Detta är inget hus. Knappast ens en bostad. Redan ’rum’ låter för storvulet.
Hildur började om: ”Jag kan inte med fattiga ord uttrycka den stora och varaktiga tacksamhet som fyller mitt enkla högstadiehjärta när jag på detta överväldigande oförtjänta sätt erbjuds den stora förmånen att få fullborda mina första, trevande litterära försök i en miljö så rik på trevnad, sann skaparglädje och djupsinnig intellektuell stimulans samt under en så vis och inspirerad handledning av en ödmjuk skribent vars djupa och mångsidiga levnadsvisdom redan nu, innan något av de lysande alster hans virtuella penna frambragt ens publicerats för en större allmänhet, avsatt så djupa och varaktiga spår i den finlandssvenska högre vitterhetens hävder. Ja, blotta tanken härpå förorsakar mitt bävande töshjärta en permanent takykardi! Kan väl någon enkel, obildad skolflicka någonstans ens i den klassiska lärdomens högst renommerade tempel och bland dess förnämsta företrädare ha mött en större, oförskylld benevolens? Och vad är väl härefter Runeberg? Vem minns längre en Topelius? Namnet Nitram skall däremot, det är min orubbligt fasta övertygelse, lysa i…”.
– Bra! avbröt jag. Du har kanske en liten tendens till överdrifter. Och dela in texten i mindre stycken.