Sedan tog jag en kopp kaffe med samvetet.
Vi diskuterade bloggarens etik när det gäller realismen i framställningen. Vi var fullkomligt ense i alla frågor men skildes ändå som vänner.
Det lovade besöka bloggen med ojämna mellanrum och jag sade att det var välkommet. Litet längre fram såg jag en hund.
Näst efter mänskor är hundar det värsta inslag jag vet i stadsbilden. Folk lider nöd i världen men dessa samvetslösa gamla tanter av båda könen lägger sina pengar på hundmat, dressyr och utsirade koppel.
Det finns en bokhandel, ett antikvariat. Det har funnits där rätt länge men nu har det fått hundaffärer på båda sidor! Och antikvariatet med god och beprövad litteratur besöks av ingen.
Det skall komma en dag, den är redan inne, då hundra hundbutiker tvingas lägga ned sin verksamhet och folk står i kö för att skaffa sig kristliga böcker och beprövad poesi nästan gratis.
Den dagen gryr här, den gryr nu och ingen annanstans.
Nog om samvetet.