Kortrandig som jag vill vara, beskriver jag här återanvändningen av lejon i ett skilt sammanhang.
Vid styckningen i restaurangköket plockas lejonögonen ut och kastas i ett akvarium för att de skall bevara sin fräschör.
Tungan är ju mycket lång (jfr polisens emblem) men förvaras levande invecklad i lejongapet. Utdragen sänds varje tunga till en ritskola el.dyl., där den avbildas och används främst för adelns heraldiska behov.
Detsamma är fallet med tassarna som går till möbelindustrin. Möbler är vanligen av trä men tassarna gjuts av och formeras under bord och andra inredningsdetaljer.
Lejonskinnet återexporteras för trumtillverkning och svansarna likaså — främst till Kenya, där Jomos och Uhurus många anhängare och efterkommande nyttjar dem vid ceremoniella val.
Lejonklorna har först avlägsnats och säljs mot en liten avgift till unga, debuterande bloggskribenter.
Nackdelen är bra att ha. Även om nivån på bloggarna, enligt somliga hyperkritiska läsare, bara sjunker som skeppet Göta Leijon med man och allt.