Det fanns, den finns knappast längre, en periodisk publikation som i översättning från finskan hette ”Folket kämpade, männen berättar”.
Nu är det alltså sönerna som berättar och de är också ålderstigna redan. (Jag har redogjort för två.)
Tar det slut därmed?
Nej, sonsönerna tar vid. Men är det längre folket eller männen som kämpar när en Ledare trycker på en knapp och pang, ni är döda, alla miljonerna?
Krigen är, om nu inte låtsaskrig, krig med en imaginär slutpunkt. Om… jag säger om nu motparten blir alltför aggressiv, då tvekar vi inte att trycka på Knappen. Detta är ingen bluff. (Samma på ryska.)
Pravda visar hur Putin stiger ur en helikopter. I bakgrunden står en man redo med Portföljen.
Vad finns väl att berätta om en knapp för en medvandrare utanför kiosken?
Måste sonsönerna bara tiga samman?