Det var i midsomras jag sökte mig fram i en avfolkad trakt. Det var mitt i huvudstaden men inga mänskor syntes till och gatorna löpte kors och tvärs och några var avstängda.
Till slut syntes två lekande, mobillösa gossar med en fotboll på en gård. Kanske känner de till S-gränd?
– Mamma, springer en ropande mot huset, här är en typ som…
Jo, jag fick hjälp. Mamman (en ung mamma och nykter) visade mig rätt. Men…
… det är så jag ter mig för utomstående, vi ter oss.
Inte gubbor eller gummor, inte män eller kvinnor. Utan typer.
Enligt SAOB används ’typ’ om grupp av människor med vissa gemensamma drag i kroppsbyggnad, utseende, egenskaper eller uppträdande. Jämför BOND-, DALKULLE-, MÄNNISKO-, SKÄRKARLS-, SMÅSTADS-, SOCIAL-, STADS-TYP m. fl. — särsk. i förb. med gen. eller poss. pron.
Kvinnan som hjälpte mig till rätta var mycket vacker, det skulle de flesta tycka.
Men hon var inte min typ.