VII.
De var tre elever med samma förnamn på klassen. De fick därför nummer enligt efternamnets bokstäver och han blev (namn) I. Han fick också sitta längst framme i sin rad.
Där fanns uppskattningsvis tjugofem barn i klassen från kommunens centrala byar, inga parallellklasser. Småskolan, klasserna I och II, fanns i en gammal rödmålad stuga, i andra änden av området fanns sedan de nyare storskolorna: folkskolans högre klasser III-VI, medborgarskolan och mellanskolan. Det fanns alltså två lärarinnor i småskolan som turvis följde sin klass de två första åren, hans lillasyster fick senare den andra lärarinnan H.
Klassrummen hade vedeldning och eleverna fick bära in ved när deras tur kom. En gång bar han tillsammans med (namn) III in mera ved under en rast än någon annan gjort, mycket mera än de behövde bära.
Alldeles intill skolan fanns en skidbacke och han fick ett par korta, blå skidor, som gick av i en omkullåkning. De lappades med tunn plåt. Skolan ansåg sig inte skyldig att betala men gjorde det ändå efter krav från hans föräldrar. Olyckan hade ägt rum under en gymnastiklektion.
Han var bäst i klassen dessa två år och fick ofta vänta länge på att de andra skulle bli klara med sina uppgifter. Att vara primus är inte alltid enbart till fördel men det fick han erfara först när de två åren gått till ända. Hans son gjorde kanske en liknande erfarenhet – men då är vi för långt framme i tiden.