Mattias har ett nytt favorituttryck. Han använde det också igår.
– Livet är förgängligt, sade han.
Vad kunde jag annat än hålla med honom? För några år sedan övernattade jag en sommar i en nedlagd fabrik i Pojo.
Det var inte tillåtet men det visste jag inte. Den stora salen hade högt i tak och stora fönster med utslagna rutor. Jag släpade en madrass intill väggen och låg där på rygg med gott samvete och begrundade mänskornas värld.
Då flög en svala in genom ett fönster och fortsatte ut genom ett annat.
Följande morgon vandrade jag vidare.